Återblick på 2018

Återblick på 2018

17 januari, 2019 0 Av Anna Rasmussen

Hur jag kommer se tillbaka på 2018 om några år återstår att se. Jag kan bara hoppas att det är med mer positiva glasögon än nu.  Det gångna året har verkligen varit tufft men tänkte jag ska försöka mig på en sammanfattning ändå.

Min övergripande känsla av 2018 är ett år kantat av sorg så jag börjar väl där.  I slutet av april fick vi det fruktansvärda beskedet att Silver, min aktiva tävlingshund nyss fyllda 5 år var mycket svårt sjuk. Han hade en tumör som åt sönder en kota i ryggen vid bogen och med min vanliga otur var det inget som gick att åtgärda. När vi fick diagnosen märktes inte direkt något på honom men det gick snabbt utför.  Vi fick endast sex veckor till med honom innan han fick somna in. Det här är inte första gången jag förlorar en ung hund och det är inte första gången jag förlorar en hund till cancer. Det är ett jäkla skit och det tar hårt.

I samma veva som detta inträffar så händer även något av rent personlig karaktär som jag inte tänker gå inpå, men det resulterar i att jag omgående tvingas lämna alla mina ideella uppdrag. Jag måste erkänna att det slog väldigt hårt att inte kunna fortsätta! Jag tycker inte om att misslyckas och att lämna allt så abrupt kände verkligen som ett misslyckande. Det var dock ett nödvändigt beslut för att kunna hantera det här andra.

Den stora lyckan för 2018 var förstås den valpkull Silver hann lämna efter sig och då speciellt vår egna Oliver.  När parningen blev bestämt hade jag redan bokat en valp av annan ras på annat håll sedan länge. Så det var inte alls tanken att jag skulle ta en Silvervalp i ett första skede. Jag var så enormt splittrad, tiken Silver parat var helt gudomlig och kombinationen hade en riktigt wow stamtavla. Sen får ju erkännas att möjligheten till en avkomma efter ens egen hund kändes speciellt.

Samtidigt hade jag väntat i så många år på den här andra rasen och nu var det läge för en till hund och det fanns en spännande kombination. Initialt höll jag fast vid rasbytet men då det inte kändes rätt av flera anledningar så bestämde mig till slut för att avboka när valparna var runt två veckor. Jag lovar det var med tummarna hårt knutna jag skickade ett meddelande till Olivers uppfödare och frågade om alla hanar var bokade. Nu fanns det en hane åt mig och två dagar senare satt jag i valplådan och kärade ner mig i en hane med stora tassar och ett huvud och uttryck som påminde mig så starkt om Silver.  Det var bara så helt rätt beslut att ta en Silverson!

Det var helt underbart att se Silver tillsammans med Oliver. Han som alltid älskat valpar var så otroligt fin med honom och de busade, myste och hade det väldigt roligt tillsammans. De fick sex  fina veckor tillsammans innan cancern satte stopp. Oliver verkade inte ta det så hårt att pappa försvann, han tyckte livet lekte och var positiv och glad så där som valpar är.  Det var helt klart oss tvåbenta som tog det väldigt hårt. Kan än idag bara prata om honom till en viss grad. Älskade saknade Silver <3

Oliver och jag har medvetet tagit det väldigt lugnt nu hans första år.  Vi har fokuserat på att hitta varandra och skapa en fin grundtrygghet och vardagslydnad. All form av sportsspecifik träning har jag velat vänta med tills han är äldre. Vi har dock varit ute och visat upp oss i ringarna några gånger under 2018.  Första gången på stora specialen och där fick han strålande fin kritik och placerade sig som två efter snygga kullbrodern Leo. Jag trodde han skulle bli överväldigad av utställningsmiljön men han vandrade in som han aldrig gjort något annat <3

Den riktiga storslammen i ringarna kom senare på hösten då vi var iväg till Enköping på vinthundsutställning. När jag först skulle värma upp så bara studsade han fram, tog inte ett steg. När jag väl fick honom till något som liknade trav så var det med  krumbukta halvskutt i travet. Hann tänka vi bara måste träna om vi ska ha någon form av karriär i ringarna framöver. Värmde upp så gått det gick och till min förvånings så blev han inte bara BIR utan gick hela vägen till BIS 1 valp <3 Så stolt över min vackra studsboll som faktiskt skötte rörelserna klanderfritt i stora ringen!

Det var något av en sammanfattning av vårt 2018 och nu ser vi fram emot ett 2019 som förhoppningsvis kommer vara både aktivare och betydligt positivare <3