Udi

SEUCH

Ezhar Jewel Eyed Judi

e. INTUCH NORDUCH Siphras Lizzard King
u. INTUCH NORDUCH Ezhar Bobby Jo

2006.04.15-2014.02.22 (Cancer)

60cm, 26kilo
Fulltandad

91p Rallylydnad nybörjare
6e plats SM DS2 B 2011
LC licens

Udi var… speciell, brukar vi säga här hemma. Hon var inte alls som alla andra. Hon var påhittig, burdus, klumpig och hade ett hjärta av guld.

Har aldrig haft en hund som varit så otroligt klumpig som henne. De var många turer till veterinären  på grund av hennes oaktsamhet.

Hon var också en mycket mycket självständig tik som ständigt ifrågasatte vad hon tjänade på olika situationer.  Hon kom inte när jag ropade om jag inte hade en muta till exempel.

Hon genomskådade alltid om situationen erbjöd godis eller inte. Viket gjorde att tävla inte var det lättaste! Minns till exempel när vi skulle tävla officiell lydnadsklass 1 och Udi efter några moment helt plötsligt stannar och tittar på mig, uppfodrande som om hon sa ”ska jag jobba vidare är det nu jag vill ha en godis”. Hon hade genomskådat mig.

Även om hon var mycket bestämt och självständig och inte direkt ville lyssna på det man sa åt henne, så var hon väldigt lätt att ha lös. Hon höll sig naturligt nära mig och var väldigt mattekär. Det gick inte kalla in henne men hon gick aldrig långt ifrån mig och valde själv när hon tyckte att det var dags att bli uppkopplad. Så ja det krävdes en hel del planering när hon skulle få vara lös.

Hon var inte heller någon utställningsstjärna även om hon hade en hel del fina detaljer. Hon var där precis som i övriga livet, egen och bestämd och det skulle ske helt på hennes villkor. Hon kunde samarbeta jättefint en utställning för att nästa inte vilja alls. Hon kunde tyckte domaren kunde hantera en gång men inte två.  Hon var aldrig rädd eller osäker men hon hade integritet och hantering av främmande var bara okej på hennes villkor.

Mot familj, nära och kära var hon översvallande kärleksfull. Älskade fysisk kontakt och att luta rumpan mot en så man fick klia igenom ryggen så hon kunde trampa runt. Hon satt gärna nära i soffan så länge man inte la någon filt eller så över henne, då for hon upp direkt. Hon tyckte inte om att ha något tyg på sig.

I mitten på 2012 fick hon sin cancerdiagnos, men med medicin fick vi ytterligare nästan 1,5år innan hon slutligen fick somna in då smärtorna var för stora.

Udi kommer alltid hålla en speciell del av mitt hjärta, min tokiga egensinniga tjej.. rakt igenom kärlek <3